VigselGuiden – bröllop, möhippa, underkläder, bröllopsfotograf, festprogram mm

Brudnäbbar är yngre än tärnor och kan inte förväntas ha något ansvar. Bruden bestämmer hur många näbbar hon vill ha, men vanligast är två eller flera barn mellan 4 och 8 år gamla. Vanligt är att näbbarna är parets egna barn eller syskonbarn och de kan vara både pojkar och flickor. Är det en flicka kallas hon brudnäbb, är det en pojke kallas han näbb. Enligt gammal sed är näbbar en symbol för livets gång.

Näbben kan antingen bära en liten minibukett i handen, eller så håller de en korg med blomblad som de strör ut över altargången framför brudparet när de går in mot altaret. Har inte bruden någon tärna, kan en lite äldre näbb ta på sig uppgiften att hålla i brudbuketten under ringväxlingen.

Vanligast är att näbbarnas föräldrar står för eventuella utgifter i samband med uppgiften, men om brudparet har egna önskemål bör brudparet vara med och betala.

Den manliga motsvarigheten till tärna kallas, oavsett ålder, för marskalk. Han är oftast en nära släkting eller vän till brudgummen. En marskalks uppgifter är i stort sett detsamma som för tärnorna, fast med fokus på brudgummen. Förr i tiden kallades brudgummens uppvaktning för brudsvenner. Det var då fem släktingar eller vänner med uppgift att beskydda brudparet på väg till och från kyrkan. De bevakade även vagnarna med brudens hemgift.

Liksom brudtärnan var marskalken förr oftast ogift eftersom det ansågs olämpligt att denne går uppför altargången bredvid någon annan än sin maka. Idag är det oftast inte av samma betydelse om han är gift eller ogift.

Marskalken fungerar som brudgummens stöd före och under bröllopsdagen. Det är ofta han som sköter planeringen och genomförandet av eventuell svensexa.

In och ut från kyrkan går marskalken bakom brudgummen, bredvid tärnan. I kyrkan kan dennes uppgift bland annat vara att hålla reda på vigselringarna. Vanligast är dock fortfarande, enligt svensk sed, att brudgummen själv har hand om ringen/ringarna som han sedan lämnar till vigselförrättaren. Under middagen förväntas marskalken att hålla tal.

Korrekt klädsel för en marskalk anses oftast vara samma klädsel som brudgummen har. Han bär en knappnålsblomma som matchar brudtärnans lilla tärnbukett.

Om marskalken även tar emot gästerna i kyrkan och ser till att dessa hittar rätt plats kallas marskalken för kyrkomarskalk. För placering i kyrkan gäller att ju närmare släkting och vän gästen är, ju närmare altaret ska denne sitta. Brudens släktingar och vänner sitter traditionellt på vänstra sidan i kyrkan och brudgummens på högra sidan.

Att bli utnämnd till marskalk anses som en ära. Vanligtvis betalar denne själv sina kostnader i samband med sitt uppdrag, men har brudparet speciella önskemål som gör utgifterna extra kostsamma kan man komma överens med brudparet om att dela upp utgifterna.

En anglosaxisk tradition som är bruklig när fadern "ger bort bruden", och som påminner mycket om vår svenska tradition med marskalk, är att brudgummen har en så kallad bestman. Dennes uppgifter påminner till stor del om marskalkens.

Bestman är från början en anglosaxisk tradition som är bruklig där fadern, eller någon äldre nära släkting, "ger bort" bruden. Brudgummen står då och väntar på sin brud framme vid altaret och bestman står bredvid honom som sällskap. När bruden och brudens far närmar sig altaret tar brudgummen ett par steg framåt för att möta sin brud. Bestman ställer sig då en bit från brudgummen eller sätter sig på första bänkraden. Vanligen utser brudgummen sin bror eller bäste vän till rollen. En bestman kallas bara för bestman om brudparet vigs enligt anglosaxisk sed. Sker bröllopet enligt svensk tradition kallas denne för marskalk.

En bestman har som uppgift att finnas vid brudgummens sida före och under bröllopsdagen. Innan bröllopet är det ofta denne som planerar och förbereder den eventuella svensexan. Under vigseln i kyrkan är det dennes uppgift att hålla reda på ringen/ringarna. Vid ringväxlingen ger han dem till brudgummen Vid middagen förväntas en bestman att hålla tal.

För en bestman gäller enligt tradition att han bär samma kläder som brudgummen. Bär brudgummen frack är det alltså frack som gäller även för bestman.

Vanligvis står bestman själv för sina utgifter i samband med uppdraget eftersom det anses som en ära att bli utsedd till bestman. Om brudparet har speciella önskemål, eller om klädseln blir dyr, brukar dock brudparet erbjuda sig att dela på kostnaderna.

Enligt traditionen brukar bestman hämta tärnan innan vigseln och eskortera henne till kyrkan, numera är det vanligaste att man möts vid kyrkan innan vigseln. Skillnaden mellan en bestman och en marskalk är alltså inte så stor, men bestman är i grunden en anglosaxisk sed, medan marskalk är en svensk tradition som har ursprung i vår svenska vigselceremoni.

Förr kallades brudtärnorna för brudpigor. De var oftast flera och hjälpte bruden med alla bestyr före och under bröllopsdagen. Det är bruden som bestämmer hur många tärnor hon vill ha, upp till tolv stycken, men idag är det vanligaste att hon väljer en person. Tärnan är ofta en yngre kvinna, oftast en syster eller nära väninna till bruden. Att utses som tärna anses som en ära.

Traditionellt sett brukar tärnor (och marskalkar) var ogifta eftersom de går bredvid varandra uppför altargången och det enligt gammal sed ej anses vara passande att en gift kvinna/man går uppför en altargång med någon annan än sin äkta make/maka vid sin sida. Är tärnan och marskalken ett par går det bra. Enligt gammal sed ska brudtärnan inte heller vara synligt gravid, eftersom hon ju inte ska vara gift. Idag är det inte lika noga med att följa dessa gamla traditioner.

Tärnans uppgift är att finnas till hands för bruden innan och under bröllopsdagen. Hon tar ofta hand om planering och genomförande av den eventuella möhippan. De bilder som tas i samband med möhippan kan tärnan sedan, kanske tillsammans med de andra deltagarna, sätta ihop till ett fotoalbum som överlämnas till bruden under bröllopsmiddagen. Under middagen förväntas även brudtärnan hålla tal.

Hon hjälper även bruden med påklädningen av brudklänningen och allt annat som hör till. Under vigseln är hennes uppgift bland annat att hålla brudbuketten och se till att eventuellt släp ligger rätt. Traditionellt sett går tärnan efter bruden och bredvid marskalken in i kyrkan. En internationell sed är att tärnan (eller om det är flera tärnor, en utsedd hederstärna) går in i kyrkan strax före föräldraparen och sitter på första bänk till vänster. Hon går sedan fram till bruden när det är dags att ta hand om brudbuketten eller rätta till släpet. Detta kallas internationellt för maid of honour. Ett ganska nytt svensk ord för maid of honou är hedersdam och eftersom denne ej går bredvid marskalken in i kyrkan innebär det att en gift kvinna, om man vill följa den gamla traditionen, kan agera tärna.

När det gäller klädsel brukar tärnorna, om de är flera, ha klänningar i samma färg som antingen är likadana eller liknar varandra. Klänningarna ska ej vara svarta eller vita. Tärnorna bär även varsin liten tärnbukett som ska matcha marskalkens knappnålsblomma. Tärnan ska inte vara finare än bruden och klänningen ska därför anpassas till brudens klänning för att inte överglänsa denna.

Brudtärnan betalar vanligtvis sina egna utgifter under sitt uppdrag, men har brudparet speciella önskemål som gör utgifterna extra kostsamma kan man komma överens med brudparet om att dela upp utgifterna.

Brudgummen har kanske inte lika många accessoarer till sin klädsel att tänka på som bruden. Men några detaljer är ändå värda att lägga lite tid på. Väljer du en lite mer otraditionell klädsel som till exempel frockcoat, öppnar det för fler alternativ. Du kan då sätta din prägel genom val av färg och mönster på till exempel kravatten eller plastrongen och andra accessoarer.

Corsage
Det är vanligt att brudgummen bär en så kallad corsage på det vänstra slaget. Vanligast är en ensam blomma med avklippt stjälk, arrangerad så att den går att nåla fast. Att tänka på här är att blomman matchar brudbuketten. Förr i tiden var traditionen att denna blomma skulle plockas ur brudbuketten för att symbolisera att brud och brudgum bands samman livet ut, men detta är inte lika vanligt idag.

Handskar
Vita handskar bärs främst till frack och jaquette. Tänk dock på att det anses som både fult och icke-korrekt att ha ringar utanpå handskar, och vigselringen som är trohetssymbolen ska träs direkt på fingret. Det kan vara krångligt att stå framme vid altaret och dra av sig handsken för att frigöra ringfingret när ringen ska på. Enklast kan därför vara att avstå från handskarna.

Vill du ändå ha handskar är ett alternativ att ha dem innan och efter själva vigselakten. Tänk dock på att ta av dem innan du sätter dig till bords på middagen. Innan du reser dig från bordet tar du på dig dem igen.
Om du arbetar inom det militära eller inom polisen och väljer att gifta dig i uniform tillhör vita glacehandskar uniformen. Dessa får dock endast bäras när mössa bäres, det vill säga utomhus.

Rosett (fluga)/slips/gördel
Till frack och smoking används rosett medan du till en kostym använder slips eller rosett. Till fracken ska rosetten vara vit.

Till smokingen är rosetten (liksom västen) vanligtvis svart. Till smoking kan du även bära gördel och denna ska matcha rosetten.

Till kostymen bär du valfri slips (högtidligast blir det med sidenslips) eller rosett.

Kravatt/plastrong
Till jaquette, frockcoat och nehrurock används kravatt eller plastrong istället för rosett eller slips. Kravatt och plastrong är båda en tunn scarf, som oftast är av glansigt material och som ska matcha västen.

Skillnaden mellan kravatt och plastrong är att den senare är färdigknuten. Ofta har en plastrong även en pärla längst fram som utsmyckning och ett band med spänne som gör den lätt att fästa. Plastrong kan vara ett enklare alternativ eftersom den redan är färdigknuten. Väljer du kravatt är ett alternativ till den traditionella knytningen, att knyta en liten smalare knut och låta den stå ut lite mer.

Om du arbetar inom det militära eller inom polisen och väljer att gifta dig i uniform tillhör vanligtvis en vit scarf uniformen.

Näsduk
Till fracken och jaquetten bärs vit näsduk. Till frockcoat och nehrurock kan du om du vill ha vit näsduk, vanligt är då att denna färg- och stilmässigt matchar kravatten/plastrongen.

Till smoking är vanligtvis näsduken vit om du väljer svart eller mörkblå färg på smokingen. Väljer du vit så kan du matcha näsduken med färgen på rosetten och eventuella gördeln.

Till kostymen kan du ha vit näsduk om färgen på kostymen är mörk, annars kan du matcha färgen på näsduken med färgen på slipsen eller rosetten.

Hatt
Till frack och jaquette kan du om du vill använda en hög hatt. Lämpligt är en så kallad cylinderhatt som är en hård hatt med yta av siden, sammet eller filt och med cylinderformad kulle. Till frack är hatten vanligen svart och till jaquette svart eller grå.

Tänk dock på att hatten endast bärs utomhus, kom därför ihåg att ta av den innan du går in i kyrkan eller till festlokalen.

Visst kan det kännas lite extra lyxigt även för brudgummen att klä sig fin ända inifrån. Lyxiga underkläder kan göra underverk med självkänslan och gör säkert även din blivande hustru glad. Tänk på när du skaffar dina underkläder att en lång dag väntar och att de därför ska vara sköna att bära.

Kalsonger finns i flera olika material och modeller. Viktigt att tänka på är att de sitter bra och att inte kalsongkanten syns genom byxorna. Strumporna bör vara tunna och svarta, det är snyggast om du har svarta skor. De ska dessutom vara tillräckligt höga för att benet inte ska synas när du sitter ner.

Om ni har bokat något särskilt för bröllopsnatten är ett tips att köpa något snyggt och skönt att kunna byta om till. Ett par eleganta boxershorts och en matchande morgonrock är ett förslag. Efter att ha burit samma kläder en hel dag kan det vara skönt att få byta om till något lite lättare när ni väl är på tu man hand.